down streat 12
- Alex! sa han högt så att Jakob också vakna och ställde sig upp.
- hur är det med dig? frågade Fredde försiktigt. jag såg på dom förvirrat och försökte sätta mig upp igen, den här gången gick det bättre för både Fredde och Jakob hjälpte mig.
- vad gör jag här? frågade jag dom förvirrat.
- kommer du inte ihåg? frågade Fredde. jag bara såg på honom till svar.
- du förblödde nästan... sa Jakob och suckade. när han sa det kom minnet sakta tillbaka om vad som hade hänt.
- men hur kom jag hit? frågade jag förvirrat.
- du vet att polisen hade span på dig... jag bar ut dig ur lägenheten och skrek att vi behövde hjälp och dom avslöjade sig och kom och hjälpte oss. sa Jakob och såg ner i golvet. flera frågor snurrade i huvudet men jag kunde knappt förstå dom så jag frågade bara den enklaste.
- Jakob vad var det för pengar Rasmus ville ha? han suckade igen och blundade.
- pengar, vadå för pengar?! Frågade Fredde argt.
- han tog pengarna som mamma hade lämnat kvar till oss. sa han utan att se på någon av oss.
- vilka pengar Jakob!? sa jag och blev lite smått irreterad.
- mamma lämnade pengar till oss för att vi skulle kunna fortsätta så som vi gjorde... svarade han och suckade. han kunde fortfarande inte se på oss och gick bort till fönstret.
- hur mycket var det!? frågade jag och ville sälla mig upp och gå fram till honom men kunde inte.
- mycket.... sa han och suckade igen.
- hur mycket!? frågade Fredde argt och blängde på Jakob.
- 350000. sa han och knöt nävarna.
- va! sa både jag och Fredde i kör.
- det hade ju räckt för skola i typ 4 år till och jag hade kunnat gå hela väckan och inte behöva jobba! skrek jag argt och nu vill jag bara slå honom. hur kunde han ha låtit mig jobba när det fanns pengar? hur kunde han ha gjort så? varför hade han tvingat mig att genom gå det?!
- ja men Alex... sa Jakob och vände sig om mot mig.
- nej Jakob jag vill inte höra stick här ifrån! avbröt jag honom och pekade mot dörren.
- men.. sa han och såg på mig med tårar i ögonen.
- nej! ut nu! sa jag och han gjorde dystert som jag sa. när han var ute så kunde jag inte hålla mig och tårarna kom. jag kunde inte gråta speciellt länge för tårarna var typ som slut. när jag torkade bort tårarna gav Fredde mig snabbt en kram. först då såg jag hans ansikte ordentligt. han hade en blåtira på runt höger ögat.
- vad har du gjort? frågade jag försiktigt och snuddade med fingertopparna på blåtiran.
- äh inget tänk inte på mig det är du som är på sjukhus... frågade han och försökte täcka ögat.
- det var din pappa va? frågade jag försiktigt.
- hur är det med dig? frågade frågade han för att byta samtalsämne.
- det är bra tror jag.... hur länge har jag varigt här? frågade jag och suckade för att han vägrade svara.
- du kom hit för 3 dagar sen och har sovigt den dess. sa han och dörren öppnades. det var en docktor som kom in.
- jag ser att du har vaknat nu Alexandra. sa han och kollade min jounal.
- när kommer jag få gå här ifrån? frågade jag och såg på docktorn.
- om allt går som det ska så kommer du här ifrån till slutet på väckan. sa han och hostade till.
- hur var det nu som det hände? frågade han och såg på mig.
- äh det var en tragisk olycka bara.. ljög jag för att inte få mer problem.
- okej se till så att det inte händer ihen bara... sa han och tog av sig glasögonen.
- nu ska vi bara ta lite prover så kan du fortsätta vila dig. sa han sen. det gick snabt för honom att ta proverna och jag blev ganska trött efter och bestämde mig för att sova igen.
- vila du. sa Fredde och log.
- men lovar du att vara kvar när jag vaknar då? frågade jag och såg på honom med halv öppna ögon.
- Alex jag lovar dig det. sa han och jag somnade lungt.
det var del 12 :P hoppas ni gillar det :P komentera! :D
// Milla ;P