down streat
- Alexandra, du kan inte fortsätta så här... sa rektorn och suckade. hennes riktiga namn var gunilla hon var ganska snäll men kunde även explodera som värsta bomben.
- Kalla mig inte för det! sa jag irreterat och kollade ut igenom fönstret. Det var helt öde på skolgården den ända som var där var vår vaktmästare henry.
- Du har redan problem i skolan genom att du inte kan gå hela väckan och du gör det bara värre för dig när du ställer till med massor problem. jag ryckte till och blängde på henne.
- jag? det var ju inte jag som skickade hit mig själv! bara för att vi har den där sur gubben så får jag massa problem, jag låvar han har något emot mig fräste jag argt till henne. jag ställde mig upp från stolen jag satt på och gick omkring i kontoret.
- men vad hände då? frågade hon meningsfullt.
- jag somnade på hanns lektion för att jag var uppe och jobbade hela jävla natten, och sen när han väcker mig så frågar han vad han har pratat om och jag svarar att jag inte vet för att jag har sovigt! svarade jag irreterat. och satte mig ner igen.
- men gud, barn gå hem och vila. sa hon och gled med srivbordstolen till datan längst ner på skrivbordet.
- nej jag kan inte, jag har redan missat måndagen.. sa jag, lutade huvudet mot väggen och gäspade.
- jag måste ändå stänga av dig för dagen för att du somnade på matten, du kan ta med dig bökerna hem och plugga hemma. sa hon och skrev ut en lapp från datorn och gav den till mig. jag tog lappen och läste den. det var en lapp till Jakob, där det stod att jag hade somnat på lektion och blivit hemskickad över dagen. jag tog mina saker, gick ut från kontoret och tillbaka till lektionen. jag klampade in mitt i ennu en av görans presentationer.
- kan jag få min matte bok innan jag går hem? frågade jag och såg rakt mot göran.
- Alexandra! du får vänta tills efter lektionen som alla andra får! sa göran strängt och pekade mot dörren. jag förstod att han ville att jag skulle gå ut men jag bara log och satte mig på bordet längst bak i klassrumet där ingen satt.
- Då väntar jag väll. görans tålamod hade runnit ut och han gick fram till mig, tog tag i mig och drog ner mig från bordet.
- Nu går du här ifrån! ha han med ett hårt gräpp runt min arm drog han ut mig ur klassrummet.
- aj släpp mig, det gör ont! sa jag och försökte dra mig låss.
- det bryr jag mig inte om. sa han och knuffade ut mig ur klassrummet. han såg på mig argt, stängde dörren och gick tillbaka till klassen. nar han knuffade mig hade det blivigt så hårt att jag ramlat om kull och satt nu på golvet. jag tog tag i min arm där hade tagit tag i mig. det gjorde facktiskt ont... jag stälde mig upp igen occh gick till mitt skåp. jag rotade fram nyckeln ur min väska och låste upp skåpet. jag plockade ner min engelska bok, min no bok och boken jag läser på svenskan. sen låste jag skåpet igen och satte mig utanför klassrummet med ryggen lutad mot väggen. jag tog framm mina hörlurar och började lyssna på musik. jag höll precis på att somna igen när dörren till klassrummet flög upp och alla stack snabbt ut. lektionen var slut och jag stälde mig upp igen. jag gick in i klass rummet och gick fram till göran.
- Kan jag få min bok nu?! frågade jag vresigt och han sträckte snabbt fram den. jag blängde på honom men tog den och gick mot dörren igen.
- Hej då Alexandra... sa han när jag kommit halv vägs till dörren. jag vred huvudet och såg på honom, han stod och hånlog medans han såg mig gå vidare ut ur klassrummet. det ryste längst ryggen när jag kom ut ur klassrummet men jag skakade av mig det och gick till mitt skåp för att hämta mina skor. när jag hade låst upp skåpet så kom Jim och Dina dom var två av min älsta vänner inte för att jag hade så monga fler men dom var några av dom bästa. Jim har bruna ögon och brunt rufsigt hår. medans Dina har långt, borstat svart hår och blåa ögon.
- Blev du hem skickad? frågade Jim och flina. jag tog ut mina skor ur skåpet och låste det igen.
- Ja jag ska hem och vila var uppe typ hela natten och kollade på film med brorsan och hans polare. dom var mina älsta vänner men jag hade aldrig berättat sanningen om hur mitt liv facktiskt var. dom viste inget om att pappa var borta eller om mammas krock...
- jaha okej... gå hem och sov då. sa Dina och skratta. jag tog på mig mina skor och plockade upp väskan från golvet.
- ja visst, och hälsa Nina, Lillen och Fredde också och berätta varför jag inte är här idag. sa jag och började gå mot dörren.
- vi gör så, hej då Alex! roppade Dina efter mig när jag gick ut igenom dörren och gick mot bussen. Nina, Lillen och Fredde var mina 3 sista kompisar Fredde var den älsta och bästa vännen jag hade men han visste inte häller hela sanningen han visste bara att pappa hade stuckit inget annat. det fanns nästan ingen som visste hela sanningen och jag ville hälst holla det så. bussen kom och den här gången så hade jag busskortet framme så jag behövde bara skanna det och gå på. efter en lika lång resa hem så kom jag fram och gick av bussen. med släpande speg så försökte jag komma hem igen. jag tog samma väg hem som jag hade sprungit imorse fast nu gick det segare men tillslut så var jag framme. jag låste upp dörren, slängde mina saker på golvet, rotade fram lappen jag fått av rektorn ur väskan och gick och la den på bordet i vardags rummet bredvid pengarna från imorse som inte blivigt flyttade, så Jakob hade uppenbarligen inte varigt hemma. sen gick jag in i mitt rum och slängde mig på sängen. jag la mig så att jag låg skjönt och sen somnade jag.
det där var 2an på down streat och trean kommer nog nästa väcka någon gång eller kanske imorgon. kommentera gärna men fortfarande inget om min underbara stavning ;P :D