down streat 10
- hej. sa han och satte sig bredvid mig.
- vad gör du här? frågade jag utan att vända bort blicken från utsikten.
- du var inte hemma och svarade inte på telefonen så jag visste att du var här. sa han med mjuk röst.
- jag vet vad jag gör här, jag frågade vad du gjorde här?
- jag ville vara med dig. sa han och la handen om mig.
- men varför hatar inte du mig?! sa jag och såg på honom för första gången med tårar i ögonen.
- varför skulle jag det? frågade han förvånat.
- för att hag inte har berättat om mamma.... sa jag och snyftade.
- men Alex jag skulle aldrig kunna hata dig... jag bryr mig om dig för mycket för det. sa han och kramade mig.
- men du borde hata mig, det hade jag gjort om jag var du... sa jag och ville sluta gråta.
- men jag kan inte det, jag bryr mig om dig mer än du anar... jag har några filtar med mig, jag går och hämtar dom så kan vi sitta här ett tag till... sa han och ställde sig upp. han gick till moppen och tog en bag men kom snabbt tillbaka med den. han satte sig predvid mig och drog upp en stor mysig filt ur bagen. han la den om os båda och jag kände mig genast varmare. så fortsatte han rota i väskan och tog upp en burk och en 2l cola. han öppnade burken och där låg det varsin stor bulle.
- trodde du skulle vara lite hungrig. sa han och log. jag tog ena bullen och lutade mig mot honom. vi satt där hela kvällen och tillslut så somnade vi. vi väcktes runt halv 3 av en ficklampa som lyste i våra andsikten.
- vakna! sa någon högt med mörk röst förmodligen samma person som lös oss i ansiktena.
- Fredde upp med dig! sa han och tog tag i hans arm. först då sänkte han lampan och vi såg att de var Freddes pappa Håkan.
- Pappa, vad gör du här?! frågade Fredde och gjorde en grimars som tydde på att hans pappas gräpp var hårt.
- Håkan... sa jag och ställde mig upp snabbt.
- först så skolkar du från skolan, sen hittar jag dig hoss polisen och nu så sitter du och sover på ett jävla berg! skrek han i Freddes ansikte och tog ett hårdare gräpp om hans arm. sen knuffade han honom mot Freddes moppe. Fredde vinglade till av trycket men ramlade inte omkull. Håkan gick närmare mig.
- och du Alexandra borde också gå hem, man vet aldrig vem som gömmer sig i mörkret. sa han och jag kunde känna luckten av alkohål från hans mun, och jag tänkte direkt på den gången då han hade försökt gå på mig, så jag bakade bak ett par steg.
- Hej då Fredde. sa jag och såg på honom oroligt. hans farsa var ett hårdhänt fyllo och det gick inte att missa, jag var alltid rädd att Håkan någon dag skulle gå ett steg för långt. Fredde körde snabbt iväg med sin farsa på moppen där bak. jag plockade ihop filten, den tomma cola flaskan och burken bullarna hade legat i. så började jag gå hem. när jag kom hem så var det tyst hemma och jag orkade inte bry mig utan gick direkt till sängs.
Det var det 10 :D ledsen att den inte kom när jag sa men hade mycket och min data fuckade igen :S
hoppas ni gillar de och tack för att ni läser :*
// Milla ;P
skriven
Vill läsa meeer =) Den e så sjukt bra =)