- vad vill du?! frågade jag högt och gick långsamt mot honom.

- snälla och förlåtande pappa är borta! nu ska jag ha det jag kom hit för! sa han och började halta mot mig.

- vad vill du mig! skrek jag igen och kände hur tårarna började bränna och jag ville bara hoppa på honom. han kom närmare mig och jag höjde kniven. han sträckte sig efter mig och drog mig intill honom och jag vet inte hur han gjorde det men plötsligt så höll han i kniven tätt mot min hals.

- vart har ni dom? väste han i mitt öra.

- vadå?! frågade jag kvavt och förskte få kniven bort från min hals. vi stod i vardagsrummet och ytterdörren öppnades. det var Jakob som kom hem. han kom snabbt in i vardagsrummet och såg oss. han blev likblek direkt och gick lågsamt framåt.

- Vart har ni de!? skrek  "pappa" och vände sig mot Jakob.

- ta det lungt här nu Rasmus , vad pratar du om? frågade Jakob och gick ett steg närmare. men då röck "pappa" bakåt och tröck kniven närmare min hals.

- jävlas inte med mig, du vet mycket väl vad jag pratar om och utmana mig inte för ingen av er betyder ett piss för mig och jag skulle inte tveka för att göra slut på er båda för att komma åt det jag vill ha. sa han högt och jag kände hur paniken växte, tårarna rann och hjärtat dunkade hårdare. skulle han värkligen kunna döda oss? hans barn? vad var det som var så viktigt så han skulle kunna mörda för det?

-okej okej jag hämtar det. sa han och sprang in i sitt rum. efter ett tag kom han tillbaka med en svart påse i handen.
- lägg det på golvet och backa undan! sa "pappa" och höll kniven närnare min haka. Jakob gorde fösiktigt som han sa. då knuffade "pappa" hårt bort mig så att jag föll på golvet med en hård dunns. kniven kom åt mig på halsen och jag fick ett sår. jag kände det varma blodet rinna ner för min hals och tog mig snabbt om såret. "pappa" plockade upp påsen men tapade ut lite av innehållet. en stor sedelbunt föll ner på golvet men han plockade upp den snabbt och vände sig sen mot Jakob som hade sprungit fram till mig. 
- är det här allt? sa han högt med den blodiga kniven i ena handen och den svarta påsen i den andra. 
- ja ja jag lovar! svarade Jakob med tårar i ögonen. det hade börjat bli suddigt för ögonen och det blev tungt att andas. jag kunde se hur "pappa" sprang ut och kunde höra hur han smällde igen dörren efter sig. sen såg jag bara Jakobs ansikte suddigt.
- Alex, Alex hör du mig?! hörde jag honom vagt sen blev allt svart.

Det var del 11 och historien är INTE slut än :P hoppas ni som längtat e nöjda för tillfället men ska försöka skriva en till under lovet ;P kommentera gärna :D 
// Milla ;P