down streat 8
- Hej, du jag kommer snart är mitt i sista lektionen. svarade han lågt.
- nej snälla Fredde kan du komma nu? frågade jag desperat och kände hur tårarna började rinna mer för kinderna. han kunde höra att jag började gråta och blev genast mer intreserad.
- men vad har hänt?
- det är Jakob... snälla kan du komma? frågade jag och försökte få mig själv att sluta gråta.
- okej jag kommer direkt. sa han och la på. jag ställde mig upp och började gå omkring i lägenheten. jag gnuggade mig i ögonen för att få bort alla tårarna men det funkade inte hur mycket jag än försökte så jag satte mig ner mitt på golvet och fortsatte gråta. jag satt där ett tag tills att det knackade på dörren. då ställde jag mig upp, torkade bort tårarna och öppnade dörren. det var Fredde. han hade säkert skitit i alla hastighets gänser och bara kört raka vägen hit.
- vad är det som har hänt? frågade han och gav mig en kram.
- det är Jakob han är tagen av polisen! sa jag och vi gick in och satte oss i soffan.
- men gud vad har hänt? frågade han förvånat.
- han hade hamnat i något slagsmål och "pappa" hade varigt med! polisen ville att jag skulle komma ner till dom men jag vet inte vad jag ska göra! svarade jag och kände tårarna börja rinna igen.
- men var är din mamma då, vi ringer henne? frågade han och torkade bort en tår från min kind.
- Fredde det är något som jag måste berätta för dig... sa jag och såg honom i ögonen.
- vad är det? frågade han och såg oroligt på mig.
- min mamma är död... sa jag och såg ner i golvet.
- VA?! sen när då? frågade han förvånat och tog tag i min hand.
- på söndag är det 3 år sen.. svarade jag och försökte att inte börja gråta igen.
- va? varför har du inte berättat något? fågade han och ställde sig upp.
- förlåt, förlåt! jag skulle ha gjort det men....
- det gör inget jag förstår att du inte klarade av att berätta det för mig... avbröt han och såg ner i golvet. jag hade sårat honom djupt det syndes på honom.
- men Fredde jag...
- skulle vi åka ner till polisen eller? frågade han och gick ut i hallen. han avbröt mig igen. han ville värkligen inte höra någon förklaring. jag suckade men gick och hämtade pengarna som jag visste att Jakob hade lagt undan och gömt i sin nedersta byrolåda. jag fick rota ett tag bland hans strumpor men hittade tillsist en bunt med sedlar. jag gick ut till halen igen och tog på mig min jacka och skor. Fredde hade redan gått ut och väntade. jag tog nycklarna och låste. sen sprang jag ut till honom. han hade redan startat mopen och han väntade bara på mig. jag tog på mig hjälmen som han lagt på marken och satte mig på mopen. vi körde snabbt iväg och kom även ganska snabbt fram till polis stationen. Fredde hoppade av mopen och låste fast den proffsigt, medans jag själv klumigt klev av den och gav honom hjälmen. han la ner den under sätet och låste där med. sen gick vi in igenom porten till polisen. vi gick fram till receptionen där en kvinna satt med glasögonen på nästippen och tittade på en dator.
- ursäkta vi är här för att prata med någon om Jakob Marklund. sa jag och försökte få ögonkontakt med henne.
- äh... ja, vad heter ni? frågade hon utan att släppa blicken från datan.
- Alexandra Marklund och Fredrik Granqvist. svarade jag och hon skrev in det på datan. så skrev hon ut några lappar och såg upp på oss.
- här varsågod, det är rakt ner i korridoren och tredje dörren till höger. sa hon och gav oss lapparna hon skrivit ut. vi hittade snabbt dit och gick in. där inne var det tre stolar, ett bord och två poliser. en gick fram mot oss så fort vi kom i igenom dörren.
- hej det är jag som heter Linda, är det du som är Alexandra? frågade hon mig och log. hon såg snäll ut men jag fick ändå rysningar.
- ja det är jag. svarade jag och log lite försiktigt tillbaka.
- vad bra då kan väll du gå och sätta dig vid bordet medans din vänn väntar utanför. sa hon och såg först på mig och sen på Fredde. jag gick förbi henne och satte mig ner. Fredde väntade på att få min ögonkontakt innan han gick ut och en av poliserna knuffade till honom lite.
- jag kan gå själv! fräste han och drog sig undan. dom sängde dörren och jag var ensam med poliserna.
Det var 8:an :D kul att ni läser<3 tack för dom komentarer som jag fått och nästa det kommer väll snart;P
//Milla :P
skriven
jag hoppas den kommer idag för jag kan inte vänta